Jag har hört att det är ovanligt att minnas något bestämt från före tvåårsåldern men jag har ett mycket tydligt minne från första och sista gången jag var på ett daghem. Jag var då ca 1 år gammal. På vägen dit fick jag känslan av att mamma var påväg att överge mig och jag blev vättskrämd och grät en massa och en kvinna som arbetade där höll fast mig när mamma gick. Jag vet att jag var vid fullt medvetande då och resonerade lika bra då som nu. Jag hade tydligen inte lärt mig att det bara var tillfälligt som mamma lämnade mig.
Så minns jag hur jag senare vant mig vid den nya miljön och började undersöka leksaker. Jag undersökte en liten karusell på hjul och spenderade en lång stund med att försöka förstå hur hjulen var kopplade till det som snurrade, men jag förstod aldrig riktigt hur. (När jag blev äldre lyckades jag få föräldrarna att ge mig en lika dan karusell och då fortsatte jag mina undersökningar och lyckades tillslut förstå mekaniken.)
Så minns jag mötet med en stor tjejbäbis som kom krypande mot mig på golvet och ville att jag skulle lämna ifrån mig karusellen. Jag sa till henne vad jag höll på med, men hon fattade inte. Hon verkade ganska blåst! Jag tror jag ville ha tillbaka den då hon inte ens lät den rulla på sina hjul. (Detta minnet gör att jag tror att småbarn kan komunicera telepatiskt.)
Senare började jag bygga med klotsar och titta på lite andra saker. Med klossarna studerade jag perspektiv, form och gravitationslagen. Det var jättefascinerande. - Då kom mamma och ville att jag skulle lämna mina klossar och jag blev nästan lika ledsen (fast mera arg) som när hon lämnade mig där.