Under barndomen har mamma läst sagor för mig och mina syskon tillsammans. För mig har alltid de om trollkarlar varit de mest spännande. De gjorde att jag började fundera. Jag relaterade till drömmarna och mina egna upplevelser. Så jag började utveckla teorier om vad man kan utföra med sin viljestyrka och med sin förening med omgivnignen. Sagorna gjorde att jag började pröva olika ord för att se ifall jag kunde hitta några magiska ord. Några sådana hittade jag dock inte. Redan då hade jag därmed en förståelse över de flestas om hur magi fungerar, men jag visste ännu inte varför.
Jag har länge känt en hård konkurans. En kapplöpning som gör att jag känner mig illa till mods varje gång jag inte jobbar effektivt; jobbar för att nå målet. Det känns som att denna konkurrens kommer från tre syskon som dykt upp i mina dagdrömmar Två flickor och en pojke. I dagdrömmarna blev de mina lekkamrater då jag inte hade några vanliga sådana. De var inte några vanliga låtsaskompisar för jag betedde mig aldrig som om de fanns fysiskt i rummet utan det kändes som att de och jag kom från samma "familj" och har alla skickats hit. Det är levande, och inte bara drömmar, utan en känsla av tillhörighet och vaga minnen från andra liv och den själsliga kontakt jag haft med dem under uppväxten. Därifrån vi kom levde vi med ett annat sinne. Du vet; som djur i posetiv bemärkelse. Fullt spontana och med genomgående harmoni med gruppen, men ändå med djupaste livsvisdom. Kreativitet och livsglädje. Vi var mycket olika allihopa. Olika som människor är olika. Jag var inriktad på en speciell sorts logik som på sätt och vis gjorde mig lite handikappad och jag kände att jag inte riktigt accepterades av mina tre syskon men vi var ändå en familj! Jag vet inte, men de andra kan också finnas här, på andra ställen. Eller så kanske de dyker upp som mina barn eller liknande.
En gång när jag gick i lågstadiet eller början av mellanstadiet så såg jag en disney-film på en fritidsgård. Den handlade om två syskon, en bror och en syster, som levde på ett barnhem. De visste inte villket ursprung de hade. Allt de hade från sina föräldrar var ett skrin med insidan klädd av himmelsblå silke med glittrande stjärnor. De hade psykiska krafter men de hade kommit överens om att dölja dem för de viste att det var bäst så. Men en dag när de spelade baseball och en kille slog så högt att bollen for upp ovanför några stora träd så kunde inte pojken hålla sig utan hoppade över fem meter upp i luften och fångade bollen. Lyckligtvis var det bakom träden så de såg det inte riktigt men de undrade mycket hur han kunnat ta lyra. Sen så dyker det upp någon som påstår att han vet vilka deras föräldrar är. Men det visar sig vara vuxna som vill stjäla barnen och sätta dem på cirkus och tjäna pengar. Det blir en flykt och under flykten använder de sin kraft många gånger genom att koncentrera sig. I slutet visar det sig att de egentligen kommer från rymden. - Denna film rörde mig starkt och det är därför en av de bästa filmer jag någonsin sett. Det som var bra var att jag kände ingen mig i den.
När jag börjat fjärde klass hade jag blivit en enstöring mot min vilja. De andra förstod mig inte. Jag gick omkring på skolgården, men jag sträckte mig in i andra "dimensioner". Jag försökte öppna mina sinnen och se bortom nu och här. Efter skolan var jag ofta ute och gick i skogen ensam i mina egna äventyr. Jag relaterade undermedvetet till mina drömmar och att gå omkring på upptäcksfärd blev ett fantastiskt äventyr. Jag gick i denna miljö och kände gemenskap med allt omkring och jag kände förståelse med allt livet. Vi var vänner och vi förde en slags mental kommunikation. I sinnet förenade jag mig med omgivningen.