Nätverksdatorer

I framtiden borde man inte behöva bekymra sig om var den processor man använder egentligen befinner sig. I hemmet skulle det kunna finnas många datorer. Men när de är kopplade i nätverk kan nätverksprogrammet identifiera de olika datorernas prestanda och minneskapacitet. Alla processer delegeras så till en lämplig enhet. Är det något krävande kan flera separata datorer hjälpa till. Råkar den lokala datorn, den man kanske sitter vid, ha fullt upp med något, kan detta pågående arbete flyttas någon anann stans eller så kan det man själv skulle vilja göra läggas på någon annan enhet.

Detta medför att inga datorer längre blir obrukbara bara efter ett par år. Man kan avnända de nya, kanske mera krävande, program utan att behöva kasta gamla komponenter. De kan finnas kvar i något hörn av nätverket och sköta de små uppgifter de fortfarande klarar av.

Det viktigaste är att det hela är flexibelt. Man ska inte behöva bry sig om hur många eller vilka eller vilken sorts datorer som finns tillgängliga. Plötsliga avbrott eller andra händelser ska klaras av. Om en dator plötsligt isoleras ska andra datorer kunna ta upp tråden och fortsätta med processen. Dvs att de för loggar över vad som händer.

Vi måste gå ifrån kravet på att ha processer under fullständig kontroll. Vi kan inte ställa ovillkorliga krav på att all information ska vara aktuell. Den ska gärna vara tidmärkt. Men kravet på decentralisering och flexibilitet gör att samma information finns på många platser i nätverket utan något självklart centrum eller någon överordnad enhet.