En dag fick jag för mig att gå på ett UFO-föredrag som jag läst i tidningen att det skulle komma. Det var Sten Lindgren som höll i föredraget och när han var färdig skakade jag okontrollerat i hela kroppen. Jag hade aldrig brytt mig om UFO-fenomenet tidigare och trodde inte det var så mycket med det. När det nu presenterades en enhetlig bild fick jag mycket att tänka på.
Efter föredraget fick jag även tag på addressen till mysterieorden AMORC. Jag visste inte egentligen varifrån jag hört talas om ordern men jag blev entusiastisk över att "äntligen" ha funnit den. Efter ett tag hade jag trädit ut ur Dragon Rouge och knackat på hos AMORC. Jag måste säga att skillnaden är enormt stor.
Jag har under högstadiet och gymnasiet spendaret långa stunder åt att studera ansikten utifrån eftersom jag ofta varit ensam. Jag har sett på ansiktena och sett mera än bara ansiktena.
Jag hade under gymnasietiden börjat att bli medveten om stämningarna i mitt eget huvud och hur dessa växlade i olika situationer. Då jag började rikta min uppmärksamhet på dessa känsloväxlingar började de bli väldigt instabila och det var jobbigt hur det ryckte mellan olika tillstånd.
Jag fann även att jag kände mig anorlunda när någon satte sig alldeles jämte mig. En av de första gångerna jag kände detta riktigt tydligt var när jag börjat på Universitetet och satt i läsesalen och läste tidskrifter om parapsykologi. Jag försökte gå in djupare i den känslan genom att mentalt förena mig med min granne. På så sätt började jag kunna känna andra personerns sinnestillstånd och känslor. På bussen till och från universitetet brukade jag periodvis bara få lust för att förena mig med någon och känna dennes sinensstäming. Jag kunde gå från perosn till perosn och upptäcka en massa olika sinnesstämingar och jag kunde dröja kvar hos de som var behagliga och akta mig för de som var obehagliga. Var jag trött kunde jag koppla upp mig mot någon som var pigg, osv.
Jag försökte senare utveckla det här vidare genom att försöka trösta ledsna människor (utan att de märkte det) och att genom visualisering mentalt överföra känslor i en kanal till dem. Jag har i viss mån lyckats med detta. Jag märker ofta hur personer skruvar på sig när jag kopplat upp mot dem, även utan att de ser mig.
Nu kan jag utan problem koppla upp mig mot en person, även på ganska stort avstånd. Därmed tycker jag inte det är lika spännande längre, men jag är lite rädd för att jag ska glömma bort hur jag gör.
En intressant teori för detta finns att läsa vid "Robot Wisdom". Läs mer om empati!