Följande text är sparad främst för ett historiskt perspektiv. Det är nämligen en av de tidigare funderinganra jag hade om paranormala fenomen. Det som senare skulle bli Gtn.
Att önska att något händer kan de flesta göra. Om önskan går i uppfyllelse har att göra med den normala chans att den skulle uppfyllas, utan att någon önskar det, och med hur starkt man önskar.
Allt är en del av kraften, den flödande energi som i vissa mönster uppträder som atomer, ljus, magnetism och annat. Från början var all kraft samlad i en enda punkt, men i universums begynnelse exploderade punkten och kraften började röra på sig. Kraftens enda strävan är att åter förena sig, flyta ihop till en punkt utan storlek. Kraften är inga partiklar utan bara en rörelse, ett oändligt flödande mönster. Om man ska räkna på dem kan det vara enklast om man ser dem som punkter utan storlek som jagar varandra i ett försök att flyta ihop. Alla följer samma mönster, de svänger runt varandra för att hinna upp varandra och bildar en ring som snart störs av en annan punkt som gör att en av punkterna i ringen tar en mellanväg. Ännu en punkt på jakt efter något annat korsar banan mitt framför banan på honom och han ser sin chans och går in i samma spår. Ett helt tåg bildas för att i nästa stund blomma ut i ett träd för en retning av yttre cirklar runtom. Ett mönster som kanske värkar ointelligent men är ändå på något sätt enda chansen att någonsin kunna få med alla punkter till slutet. Det bildar ett mönster. Om man förstorar upp det några oändligheter kan man ana rundsamlingar som atomer, solar och galaxer. Ett mönster av kaos som upprepar sig, kraften banar parallella vägar och mönster som passar ihop med liknande, kan man hitta grenande träd och buskar, omvälvande vindar och hav, och här och där en och annan dunge med vass. Mönstret upprepar sig hela tiden i det större men får mer inslag av sammanhanget.
Liv...? Nåja. En människas upplevelse när den får se en kula snurra är en del av mönstret. Många gånger har en människa sett en kula snurra. Även det att man ser på kulan är en del av mönstret i vilket kulan snurrar. Även det ett mönster som är upprepningar av ett oändligt antal andra mönster som flyter in i varandra och bildar detta mönster. Människan ser detta och tänker. Tänkandet är en del av mönstret som är en del av den snurrande kulan. Kraften är på väg att samla sig till en enda ursprunglig punkt och långt efter denna människas död fin mönstret kvar, berikat av nya ingripande flödande krafter av urpunkten. Tänkandet är kvar. Mer eller mindre uppblandad med andra händelser finns just den tanken kvar med den snurrande kulan. Den människan hade många gånger tittat på en snurrande kula. Han hade med sina händer tagit i kulan och satt snurr på den. Tittat på den och tänkt. Mönstret blev med tiden klarare. Han snurrade kulan, tänkte på den snurrade kulan och den snurrande kulan snurrade. Mönstret blev med tiden tydligare. All kraft måste ju inte vara formade till atomer. Den snurrande kulan och människans klara syn på den blev starkare. Energimönstret blev vid denna del ett klart mönster. Mönstret blev tydligt. Det blev ett tydligt samband mellan människans tänkande och den snurrande kulan. Ett mönster upprepar sig i det stora och lilla. Ett mönster går parallellt med andra mönster. Det är kraftens strävan för att den någon gång ska kunna samla sig igen. Ja... Mannen som tänkte blev äldre och händerna blev svagare. Han orkade inte längre sätta snurr på kulan. Men han tänkte ändå på kulan som snurrade...
...Och kulan snurrade.
Jaja. Nu är det inte så vanligt att människor ägnar hela sina liv på att titta på snurrande kulor, men enstaka människor har kommit på sätt att, som vissa säger, lura naturen. Och i ett flöde av kraft kan man ju alltid styra något åt det håll man vill om man har något så när klar hjärna. Var en boll studsar på foten kan göra att avstånden mellan olika möjliga nedslagsplatser kan variera med trettio meter eller mer. En tusendels millimeter kan göra att bollen, när den kommit till andra sidan planen, har ändrats en decimeter, vilket kan vara skillnaden mellan mål och inte mål. Även om en åskådare kanske inte ens , med sina erfarenheter och tankar om mål som ger ett målinriktat mönster, kan ge en så stor avvikelse. Men om mer än hälften av åskådarna önskar att bollen hamnar i mål, en tanke som ligger i det mönster som rörelsen av en boll som hamnar i mål gör, så kan de kanske tillsammans göra det. Önskan om en händelse är sammankopplad med händelsen genom att ett mönster har utvecklats där tanken och händelsen har fått ett samband. Tanken på händelsen kommer från händelsen och genom kraftens virvlande mönster och dans sker även det omvända.
Om en magiker ska kunna påverka sin omgivning starkt behöver han kunna koncentrera sig på just den saken. Annars virvlar en massa andra tankar omkring, och då också andra handlingar som blandas med varandra och blir bara en vardaglig tanke som inte är tillräckligt dominerande för att energin runt om ska gå in och följa det mönster din tanke utgjorde och även då också det som hör till mönstret. Energin som kommer från tanken kommer in på samma bana som andra gånger och går även denna gång parallellt med det mönster i vilket även den verkliga handlingen skedde. Det har skapats en länk mellan tanke och handling. Att kunna koncentrera sig på en sak beror på den mentala uthålligheten.
För alltihopa behövs något mer för att saker ska hända. Vad det är vet jag inte men jag känner på mig att det fattas något i den djupaste delen. Det sätt som jag framställt kraften är inte fullt beskrivet. Jag har sagt att rörelserna går parallellt. Att de skulle ha någon tyngdkraft och dras mot varandra beroende på hur nära varandra de är stämmer inte riktigt. Atomerna skulle vara en rundformning med en mycket användbar frekvens. Gravitationen och övriga fenomen skulle vara en egenskap av mönstret.