Jag och mina syskon och föräldrar var ute och åkte i skogen och var uppe på en utkiksplats. Jag tror inte det var någon annan där men det var en jättestor plats att parkera.
På vägen ner till bilen från utkiksplatsen sprang jag på den krokiga stigen ner längs med sluttningen i skogen, på stora rötter och på stenar. När jag kommit långt ifrån de andra stannade jag och väntade. Då fick jag syn på en humla av något slag. Det var en jättestor honhumla. Säkert två centimeter bred plus vingarnas längd.
Den flög som humlor flyger, vaggigt fram och tillbaka och runt och runt. Så flög den mot mig och jag blev exhalterad och började springa ifrån denna jättehumla. Efter några meter vände jag mig och fick se humlan vaggande komma imot mig. Då började hjärtat bulta och jag sprang nu kanske 20 meter längs med den krokiga stigen ner för kullen på rötter och stenar. Så vände jag mig av och såg att jag lyckats skaka av mig jättehumlan.
Men då så kom humlan runt närmaste kröken vaggande emot mig i ungefär halva min egna springtakt. Hjälp! Vill den mörda mig! Ska humlan äta upp mig! Så jag sprang allt vad jag kunde ända till skogsbrynet ut mot den stora parkeringen av ljusbrun flyktig sandjord. Jag vände mig om och fisk se mördarhumlan komma vaggande rakt emot mig. Enormt! Vad vill hon???
Så jag sprang de där 50 meterna mot bilen. Men så kunde jag se hur mördarhumlan långt där borta flög vaggande fram rakt mot mig och bilen. Så jag gömde mig bakom bilen och hoppades och hoppades att mördarhumlan inte skulle hitta mig. Men det gjorde den och nu tror jag att jag sprang tillbaka till föräldrarna, komme rinte så noga ihåg.
Till slut kom vi iaf in i bilen och hulan verkade borta. Men när jag så satt där i baksätet och berättade min ruskiga historia för min syster och min bror så vad fick jag inte se om en stor honhumla komma flygande vaggande emot oss bakom bilen!?! Vi åkte längs med landsvägen och stannade då och då för jag tror vi letade vägar på kartan. Och humlan han upp med oss varje gång vi saktade in! Ruskigt! Det här var säkert en kilometer från parkeringen!!!
Till slut undkom vi ändå mördarhumlan.
