På hemmaplan blev jag en omtyckt berättare av spökhistorier. De var inte historiemässigt särskilt bra. Det som gjorde dem bra var att jag levde mig in i dem så att jag skrämde upp mig själv och alla som lyssnade. (Det är iofs inget ovanligt vid den åldern, men det var behagliga rysningar!)
Vid denna åldern började jag hata att gå och lägga mig. Varje natt låg jag vaken och svettades och när jag äntligen somnade drömde jag mardrömmar hela natten. Jag tror det var av min vilja att hålla mig vaken som gjorde att jag blev ganska aktiv i sömnen och kunde vandra runt i huset i sömnen på natten.