I flera drömmar har jag försökt flyga för att undkomma denna stigande rädsla. Jag har försökt hoppa men jag känner att varje gång då jag försöker hoppa så blir jag medveten om mina fötter och ben och det tryck mot marken jag känner och då kan jag inte sluta känna detta tryck och alltså kan jag inte komma upp i luften. För i allt man gör i drömmen så kan man aldrig överraska sig själv och behålla kontrollen. Att trycka iväg sig upp mot luften innebar att trycket plötsligt skulle försvinna och det klarade jag inte av då.
För att ändå försöka flyga försökte jag klamra mig upp i lyktstoplar och annat. Men det blev att jag hamnade på marken igen. Länge kämpade jag med det här. Så småningom lyckades jag hålla mig i luften mindre stunder. Då öppnades ännu större friheter för mig. Jag kunde nu även välja att fly rakt ut genom ett fönster och lämna mina fienden bakom mig. Av någon anledning var jag så gott som alltid fri i luften.
Så började jag kunna flyga omkring mera fritt och kunna styra vart jag ville landa. Tillslut var jag så skicklig att jag med en tankeansträngning kunde lyfta från marken och fara högt högt upp i luften och även över molnen och ut ur atmosfären. Jag kunde då leka på taken och jag började få fler vänner i mina drömmar.
EX: Panoramat var perfekt. Det gick ganska långsamt, men jag såg alla träden sammtidigt. Och huset ca trettio meter bort. Ett tvåvåningshus. När jag gled fram och såg mig omkring, såg jag träden perfekt. Och så flög jag upp, för att flyga över huset. Men just när jag skulle komma över, så att välldigt mycket nytt skulle visa sig på kort stund, så svartnade det för ögonen.