Med tiden kunde jag kontrollera mina drömmar allt för väl och det blev inte samma äventyr när jag inte längre hade så många fiender eller rädslor att bemöta. När jag stod på toppen viste min makt inga gränser. Jag var så mäktig att jag kunde forma om min omgivning efter behag. Jag kunde planera mina resemål. EX: En natt när jag just somnat upptäcker jag att jag fortfarande är vid klart medvetande. Jag tänker: " Hmm... Här står jag nu på en tom gata en sen kväll. Vad skall jag hitta på? Jag vet! Jag gör ett äventyr. Hmm, vad skall det handla om? Jag gör ett typiskt grottäventyr, vet jag!" Så funderade ag ut flera rum med skatteer, varelser, fällor, lönngångar och annat smått och gått. I stora drag. Efter ett tag tyckte jag att nu ville jag spela det. Då ändrades min vypunkt från överblick till att stå utanför ingången till någon slags biograf eller restaurang. Äventyret löpte till en börjag genom de förberedda rummen men broderades senare ut. Jag var nöjd.
Mitt intresse för drömmarna minskade och jag började att glömma vad jag drömt på natten. Det var vid ca 10 års ålder och nu har jag förlorat mycket av den totala medvetenhet jag då hade i drömmen och den diciplin att hålla drömmarna konsekventa. Jag saknar mina mardrömmar.